... och att med frihet och lätthet kunna ta sig överallt. Att inte känna några begränsningar, iallafall inga fysiska sådana, för som en snusmumrik anser man att det är ganska så farligt att belasta sig med ägodelar. Sådana gör bara att man känner sig tyngre och tyngre för varje pryl man anser sig äga. Och när man blir tillräckligt tung, ja då har man helt enkelt svårt för att förflytta sig överhuvudtaget. Att kunna arkivera de där materiella tingen i sitt huvud istället gör ju att man ändå alltid har dem med sig, fastän de inte väger någonting. Du kan äga allting du ser, äga hela jorden om du så vill. Hela världen är ditt hem och dina fötter bestiger varje bergstopp som kommer i din väg, följer varje slingrig stig i skogen, hoppar till varje munharmonikas ljuva ton och skuttar runt på varje sommaräng som uppenbarar sig, de tar en vart du vill.
När nätterna blir kuliga och frosten känns i din näsa, då är det dags att bege sig av. Mot trakter där du fortfarande kan känna sprudlande liv runt omkring dig. Även om du vet att alla de där träden som lyser frodigt gröna om somrarna bara somnat för en tid, så vill du inte vara med om det. När alla andra väljer att sova sig igenom, eller längta sig igenom vintern, då väljer du att vandra söderut. Mot solen. För även om du vet om att alla årstider behövs, så föredrar du att inte behöva frysa om tårna. Du återvänder tillbaka när du känner våren ropa på dig från dalen. Du behöver ingen kalender för att veta när det ska ske, för något sådant kan ingen kalender veta. Om du riktigt känner efter så är det inga svårigheter alls egentligen att förstå och känna vad som sker. Även om det är väldigt långt borta. Du har inte bråttom, det som sker, ja det sker när det har lust till det. Du har ingen klocka,  för varför skulle du behöva det när du inte har någon tid att passa. Nej, det enda du känner att du behöver bry dig om att känna är att du är lycklig! Och du är hemskt lycklig över att få vara en snusmumrik!