Igår följde en vän med mig hem, vi åt pannkakor med massa gott på, bl a skivad banan, varm hallonsylt, varma björnbär med blåbär, agavesirap, honung, kokosflingor och sojayoghurt! Vi kom fram till att snart ska vi göra en riktig pannkakstårta med massa grädde! :)
Sedan la vi oss och kollade på "Laputa, the castle in the sky". En studio Ghibli film, animerat. O då tänker ni väl... "nä fy fan, anime kräks jag på". Men alltså, det är så vackra filmer med sådan vacker innebörd. Den finaste filmen jag någonsin sett är nog Princess Mononoke. Så vacker så jag gråter när jag hör filmmusiken! O vi somnade till Princess Mononoke och Crouching tiger, hidden dragon - musik. Den musiken ger verkligen uttryck för en värld som man "alltid hela tiden" går och drömmer om att få vara i. Skogsmystik, skogsbeklädda berg som når upp till molnen, en känsla av förståelse och kärlek individer och själar emellan. Där låg jag och blev gråtfärdig av lycka. En lycka grundad i att jag faktiskt kan drömma om vad jag vill och nästan nästan nästan ta på den där vackra känslan som infinner sig.  Nästan nästan nästan känna att man lever i den. O på sätt o vis gör jag ju det, för den finns ju närvarande så starkt när jag sluter mina ögon och låter mina sinnen uppslukas av BARA det där. Som en trans kanske. Väldigt fint var det iaf.
O nu på morgonen satt vi uppslukade i diskussioner om vice versa. Ibland samklangar det så bra. Detta var ett tillfälle då detta passade precis rätt. Jag tycker det är underbart med alla möten vi har med olika människor och hur mycket vi kan lära oss av varandra och ha glädje av varandra. Men det är klart, ibland är man ju bara dödstrött på folk och tycker bara att man själv är förnuftig. Men det känner jag väl en annan dag ;)


Den här filmen borde ju alla se!!! Så jäkla bra!