vaknar upp. Stel som attan i ryggen, och min lilla nos är förkyld. Efter lite yoga känner jag mig inte längre som en sönderrostad robot, utan mer som en smörjd sådan. Tack för det!
Solen lyser, avnjuter en sen frukost ute på verandan, attans vad gött det känns och värma fossingarna i vårsolen! Den steker!
Känner att inne kan jag inte sitta o glåma, nej ut o studsa i vårvinden. Jag greppar tag i kameran och glömmer i all hast o sprudlighet att ta med mig snorpapper, eller näsdukar om man nu vill använda sig av ett finare ord. Men jag tycker snorpapper låter mer... rumpenissigt, eeh. O så var det Ronja (underbara lilla Ronja i den stora norrländska skogen, en sådan vill jag vara!), ni vet det avsnittet i filmen där hon och Birk möts i skogen på våren. Den där platsen som är helt viiiiiit av vitsippor. Ett vårparadis, och medan Ronja springer runt på sina lyckliga och lätta ben och skriker vårskrik så faller Birk belåtet baklänges ner i det vita vackra! Jag tycker det är en av de vackraste sessionerna i filmen, den stunden gör mig glad. Tänk att få hitta ett sådant ställe, och få uppleva den med sin allra bästa vän. Springa runt där och känna att allt man har omkring sig lever och sprudlar av livsenergi. För att återkomma till "verkligheten" så vandrade jag iväg till en sådan plats i Länna idag. Gick över tågrälsen och in på ett promenadstråk, en stig. Och det bokstavligt talat kryllade av dessa vita små kungligheter. Mmm, white gold! Det var vackert!
O nu ringde de från Vi-skogen och självklart kan jag inte säga nej till att skänka 100 kr i månaden. Tänk att de planterat 150 miljoner träd runt Victoriasjön i Afrika, fantastiskt! Självklart vill jag vara med och stödja deras arbete.