Knappt sovit en blund inatt. Det var som en bägare inom mig som hela tiden rann över, rann över, rann över, fanns ingen hejd på dessa tankar och känslor. De var helt o hållet okontrollerbara! Riktigt obehagligt... låg och försökte fokusera på mina andetag. Ut, in, ut, in, ut, in... somnade väl där efter 4 någon gång, vaknade igen vid 5 i ett ryck efter en mardröm. Nåonting kändes omedelbart konstigt. Vart var min arm...? Jag kunde inte röra den, jag bara hoppade upp av rena förskräckelsereflexen. Den bara hängde där, min vänstra arm. Jag tänkte INTENSIVT, lyft, lyft, lyft... inget hände. Där stod jag och gungade och armen bara svängde med. Hade ingen känsel och ingen rörlighet alls. Den var helt slapp. O ni vet att när man studsar upp sådär mitt inatten så hänger man inte riktigt med. Och jag kunde inte fatta vad som hänt... jag springer in till pappa och utbrister vad som hänt. Han, smått chockad, förklarar att den antagligen bara somnat. Ahaa... somnat... o jag tyckte jag stod där i evigheter och väntade på att blodet skulle börja rinna och känseln komma tillbaka. Vilket den gjorde och min arm var normal igen. Men vilken hemsk chock det var! Aldrig varit med om att en kroppsdel somnat på det där viset, och hela armen från axeln.

I övrigt så vill jag Dit, jag vill In och samtidigt Ut. Jag befinner mig i ett känslomässigt tillstånd som gör att jag börjar fundera på att jag verkligen borde återuppta min träning med ***. Jag känner att jag är fast, fånge i mig själv och mina känslor. De äter upp mig! Det tar så himla lång tid innan jag blir tillfreds igen när jag blir på det här viset. Och det är verkligen bara lidande. Detta är antagligen knappast något unikt för mig, men det spelar ingen roll, det är jobbigt och jag lider, det är det jag vet och jag vill hitta en väg mot inre trygghet och inre tillfredsställelse. En väg till något, till Det, som jag vet är det enda som betyder något i det "stora" sammanhanget. Eller i alla sammanhang. Jag är inte säker, eller rättare sagt, jag ÄR säker på att jag Inte vet vad detta innebär. Jag vill utforska det, det stora, det lilla, det universala, det lokala. Det är dags nu, för mig att bege mig ut på en upptäcksfärd. Jag ska bli den snusmumrik jag alltid drömt om, jag ska besöka de platser jag så länge längtat efter. De finns där, eller rättare sagt, de finns Här. Godnatt gott folk!