Igår var jag o fyra vänner runt o rände bland massa bekanta i Sunnetrakten. Regnigt o skittråkigt väder. Men vi for runt o hade det sköj. Sen bar det iväg till gamla kära kretsloppshuset, ja det är ju inte så man går ifrån där oberörd. Många minnen och känslor som kommer upp. Träffade på några trevliga kretsloppor som går där nu. Sen blev det storkäk på Gettjärns dagis, där Maddes bror bor med sin tjej o en till. Riktigt jävla gott vare och ja åt tre superportioner och nästan rullade därifrån sen, det var gött dä! O när vi väl skulle bege oss hemåt så hade vi ju inte en aning om vad som väntade. Vi for iväg till Tolita för att lämna Malin hemma hos sig och när vi gjort det kör jag på en mörk asfalterad väg på landet, det regnar, sikten är USEL och mina helljus är inte mkt att hejja för. O vad händer!? Vägen tar slut!!! Jag har kommit fråm till en T-korsning där jag bara kan svänga TVÄRT åt vänster eller höger, men jag upptäcker detta alldeles för sent och håller kursen rakt fram och jag hinner tänka (alldeles för sent dock!) att "HELVETE! Det finns ingen väg! Den tar ju slut" och jag ställer mig på bromsen o nitar som bara den! Jag kör rakt ner i ett dike och ut på en lerig åker... min bil får stå emot en jäkla smäll i fronten och då ska jag tala om att den här bilens delar börjat lossna lite här o var. O där sitter vi, ute på en lerig åker och fattar INGENTING! Vi hämtar andan, jag slänger ur mig något om att jag är en dålig bilförare som inte ens kan följa en väg... sen är det bara att hoppa ur, fundera ut en lösning och vi börjar putta o stånka medans jag försöker backa. Madde tar över och vi slirar hit o dit men helt otroligt, vi kommer upp!!! Det trodde jag aldrig! Men jäklar va med muskelkraft man får i en sån här situation! Vi ser ut som lermonster efteråt och jag tycker väldigt synd om min bil! Men den gick faktiskt fint ända hem, tack o lov för det! Tänk om det varit en sjö eller bergsvägg där istället! Det gick väldigt lyckligt till! O jag vill tillägga att detta är första gången som jag råkar ut för ngt med bilen sen jag tog körkort för 3 år sen. Men saker händer väääldigt fort! Jag tror att jag kanske var lite för trött för att köra ändå... ja detta var min lilla historia.

Världens bästa överraskning i brevlådan! Clinging to a scheme låg där och darrade av kölden, även om den låg inbäddad i ett vadderat kuvert. Den bara skrek till mig att den ville in i min CD-spelare och spelas varm varm varm VARM! Samtidigt som jag uttalade många lovord så bar mina springande ben mig hem till stugan. Jag nästan störtade in med huvudet före och tryckte med bestämt finger in "open/close"-knappen. O ja, nu sitter jag här, njuter av UNDERBARA Radio Dept. som är min eviga ungdomskärlek! Jag minns när jag blev förälskad, snacka om att bli tagen med storm. Vilken härlig tid det var, hehe :) O ja, så kommer det nog förbli. Om det är någon musik jag aldrig tröttnar på så är det Radio Dept's (och Pink Floyd, men det talar vi lite tyst om just nu, men så är det). Men The radio department är det absolut bästa svenska band just nu o har varit sen jag hörde dom för första gången. Det spelar liksom ingen roll om jag hör annan musik som jag kan tycka låta bättre. Kärlek är kärlek, och min kärlek till dem är trogen, så är det bara. De har förtrollat mitt hjärta så pass mycket att det vore att svika en trogen och empatiskt vän om jag gav upp dem, eller endast gav dem andra plats på pallen. Det kommer aldrig att ske, aldrig! Men jag kan inte säga att jag längtar efter att se dem live på Emmaboda (även om ja direkt köpte biljett för att de kommer), för de är inte så roande live. Men det bryr jag mig inte om. För Radio dept. är Radio dept.! Och jag älskar dem precis som de är, det är helt enkelt äkta kärlek mellan oss. Nu ska jag luta mig tillbaka en stund och lyssna in varenda instrument, varenda ton. Puss!

Ont i min högra arm o känner mig tung i hövve! Orkar verkligen inte ut o motionera nå idag. Får bli o skrota runt på tomten istället. Nä men imorrn äre fest, så ska röja här hemma o gosigosa me alla djuren. Dricka kaffe i solen vill ja gö, men då måste den se till å dyka upp å. Den lyser lite halvt. Å uuua, sitter o tänker på min ansökan... den lär ju ha kommit fram till skolan nu. Fy fabian va nervigt! Om ja inte kommer in där, så hoppas ja ändå på fortsättningskurs i franska, känner mig rejält pepp på o lära mig språket. Nu när ja börjat tänker ja iaf inte sluta. Om nåt år så lär ja ju dra dit o pröva lyckan. Men fransmän är som värmlänningar när de pratar, de pratar otydligt. Även om ja kan tycka att fransmännen pratar en aningen snabbare. C'est difficile ca. Men jag får ju se till o plugga lite bättre också, glosor o grejer e ja inte så kass på egentligen. Men hur man bygger upp meningarna i rätt ordföljd o hinna tänka ut vilken form verbet har, fan, de e inte lätt det. Men, ja ska allt lära mig :)
Nu blire o städa badrummet, ser ju allt för jävligt ut där. Ser framför mig hur alla silverfiskar skingrar sig när ja öppnar dörren o hur de där tre monstrena, i det där tecknade barnprogrammet om den stora sophögen, dyker ner i toan. Bonne journée á partout (eller á vous eller nåt...)

Samtliga insändare jag har skrivit till UNT (Uppsala Nya Tidning) under ett år har blivit publicerade i tidningen. Det känns så himla kul! Fast denna gång tyckte jag allt att de hade en hel del skrivfel, det var synd, det sänkte intrycket kände jag. Men det är kul att den kom med! Jag blir verkligen så fruktansvärt ledsen när jag ser dessa affisher om cirkusar på stan, att nu är de igång igen, precis som föregående år! Det är så hemskt så jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag tänker på dessa stackars elefanter som får sitta fastkedjade i vagnar och transporteras runt i Sverige och Europa, dessa sjölejon, hästar och andra djur! De är fångar, förtryckta slavar! Jag hoppas hoppas hoppas att denna insändare gav en tankeställare till samtliga läsare. Denna otroligt gammeldagsa underhållningsform hör inte till modern tid, eller har för den delen aldrig hört till någon samtid. Ta en titt på insändaren om ni har lust. Jag tycker det var himla bra att jag fick med en bild till texten. Nu ska jag hålla koll på alla värmlandstidningar också.

http://www.unt.se/debattspecial/ledsamt-med-dresserade-cirkusdjur-914953.aspx

Nu har jag köpt ekologisk hårfärg, en Dark Henna och en Darkest Brown. Kunde inte bestämma mig för vilken jag vill börja med. När jag tog upp en tidning som jag skulle lägga i marsvinsboet vid städning såg jag en så otroligt snygg brunett på en bild. Diane Birch. O jag bara kände "nä nu jäklar, långt o mörkbrunt hår ska det vara, med HATT o en sån där snygg jacka (fast jag tror min blåa jacka duger bra, j'aime ma veste, beaucoup!), en Diane Birch ska man bli, me sånna där snygga fylliga röa läppar (vettefan hur det ska gå till iofs) o som jag altid tänker: Med rakt hår (jag o mitt O-raka hår, c'est TROP fatigant!!!!)". Nåja, kort sagt så får man lust att både vårstäda och huset och sig själv just nu! :)
Nu ska jag göra ett pass yoga, BEHÖVS!!

Då skulle jag flyga ikapp solnedgången. Men nu får jag nöja mej med att sitta på en stege och betrakta mitt himlavalv, ett steg längre upp ju längre bort jag behöver se. Jag flyttar högre och högre upp, vill se mer, vill inte att solen ska försvinna, flyttar högre och högre upp, men... sen sitter jag på den högsta punkten och kommer inte högre. Så tänk, tänk om jag kunde flyga... då skulle jag flyga ikapp solen.

... har jag gått runt med på huvudet i helgen. Satt på Ungdomens hus (UNO) i Karlstad i lördags och knepade och knåpade ihop en huvudprydnad. Så i solen i Karlstad gick jag omkring med min hatt och min nyköpta knallblå kavaj, både poppig och vårig kände jag mig i den. Kändes med andra ord bra.

Annars är jag både full och tom i huvudet, så nåt längre inlägg får vänta till minst imorrn iallafall när jag hunnit sortera mina tankar.

Mais, j'aime le soleil! Mmmmm

Idag har jag sjunkit in i Lisa Ekdahls ljuva toner, hennes skiva Pärlor av glas låg o gömde sig under sängen. Fråga mig inte varför, men där låg den. Och vad passade inte bättre denna regnruskigt gråa dag än att lyssna på lite vacker musik! Ljuvligt säger jag bara! Jag har konstigt nog en tendens att glömma bort henne, men det händer då och då att hon uppenbarar sig och varje gång blir jag påmind om hur mycket jag tycker om hennes vackra, något rispiga men ändå lena röst. Hon är lättlyssnad men ändå med texter där vissa kräver genomlyssning för att kunna förstå, de är inte så att de oansträngt bara går förbi en, nej, man känner att texterna betyder något, de har en innebörd som kommer från ett hjärta. Hur som helst så njuter jag av att lyssna på henne. Än en gång, ljuvligt! Sen måste jag ju bara tillägga att hon är en fantastiskt vacker kvinna!
Ja, sen har jag ätit goda groddade kikärter idag, men det var mindre viktigt, hehe. Med spiskummin o curry om ni vill testa, men förväll dem först;)

... och att med frihet och lätthet kunna ta sig överallt. Att inte känna några begränsningar, iallafall inga fysiska sådana, för som en snusmumrik anser man att det är ganska så farligt att belasta sig med ägodelar. Sådana gör bara att man känner sig tyngre och tyngre för varje pryl man anser sig äga. Och när man blir tillräckligt tung, ja då har man helt enkelt svårt för att förflytta sig överhuvudtaget. Att kunna arkivera de där materiella tingen i sitt huvud istället gör ju att man ändå alltid har dem med sig, fastän de inte väger någonting. Du kan äga allting du ser, äga hela jorden om du så vill. Hela världen är ditt hem och dina fötter bestiger varje bergstopp som kommer i din väg, följer varje slingrig stig i skogen, hoppar till varje munharmonikas ljuva ton och skuttar runt på varje sommaräng som uppenbarar sig, de tar en vart du vill.
När nätterna blir kuliga och frosten känns i din näsa, då är det dags att bege sig av. Mot trakter där du fortfarande kan känna sprudlande liv runt omkring dig. Även om du vet att alla de där träden som lyser frodigt gröna om somrarna bara somnat för en tid, så vill du inte vara med om det. När alla andra väljer att sova sig igenom, eller längta sig igenom vintern, då väljer du att vandra söderut. Mot solen. För även om du vet om att alla årstider behövs, så föredrar du att inte behöva frysa om tårna. Du återvänder tillbaka när du känner våren ropa på dig från dalen. Du behöver ingen kalender för att veta när det ska ske, för något sådant kan ingen kalender veta. Om du riktigt känner efter så är det inga svårigheter alls egentligen att förstå och känna vad som sker. Även om det är väldigt långt borta. Du har inte bråttom, det som sker, ja det sker när det har lust till det. Du har ingen klocka,  för varför skulle du behöva det när du inte har någon tid att passa. Nej, det enda du känner att du behöver bry dig om att känna är att du är lycklig! Och du är hemskt lycklig över att få vara en snusmumrik!

Vill ha nu! Radio Dept. har äntligen äntligen ÄNTLIGEN släppt en ny skiva "Clinging to a scheme". Jag har förbeställt den och får den väl om sisådär 3 veckor. För mig kommer nog The radio dept. alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Ända sedan jag för första gången hörde en låt från deras första skiva Lesser Matters så är jag totalförälskad. "The city limit" är föresten en väldigt bra Radio dept.-låt. Detta ska bli riktigt spännande! Love!

Att jobba på påskhelgen betyder en hel del pengar. Och nu när jag jobbar lugna nätter så sitter jag och försöker förstå mig på hur man designar den här bloggen. Jag har fastnat när det gäller vissa partier, annars har ju faktiskt börjat fatta en hel del tycker jag. Full av mönster och bilder och färger ska den vara! Så vill jag ha det i min värld! Testar att infoga en bild och det är ju givet vilket motiv den ska ha. Vad vore världen utan mumin!? Jag är helförälskad i Tove Janssons Mumin. Den vackra mumindalen! Alla underbara varelser! På dagen bor jag i Värmland, på natten bor jag i mumindalen! (fast iofs, jag går ju och dagdrömmer större delen av dagen, så det blir ju att jag faktiskt bor där dygnet runt, mer eller mindre). Wow, det lät allt gött dä!