Idag har jag verkligen gjort allt i snigelfart, min hjärna är ännu inte ett dugg effektiv fastän hela dagen har gått nästan. Bara gått o småätit hela dagen och nu vill jag bara laga middag fast jag nyss åt glass o mackor. Men nåja, en söndag är alltid en söndag, eller hur. [punkt]

Igår följde en vän med mig hem, vi åt pannkakor med massa gott på, bl a skivad banan, varm hallonsylt, varma björnbär med blåbär, agavesirap, honung, kokosflingor och sojayoghurt! Vi kom fram till att snart ska vi göra en riktig pannkakstårta med massa grädde! :)
Sedan la vi oss och kollade på "Laputa, the castle in the sky". En studio Ghibli film, animerat. O då tänker ni väl... "nä fy fan, anime kräks jag på". Men alltså, det är så vackra filmer med sådan vacker innebörd. Den finaste filmen jag någonsin sett är nog Princess Mononoke. Så vacker så jag gråter när jag hör filmmusiken! O vi somnade till Princess Mononoke och Crouching tiger, hidden dragon - musik. Den musiken ger verkligen uttryck för en värld som man "alltid hela tiden" går och drömmer om att få vara i. Skogsmystik, skogsbeklädda berg som når upp till molnen, en känsla av förståelse och kärlek individer och själar emellan. Där låg jag och blev gråtfärdig av lycka. En lycka grundad i att jag faktiskt kan drömma om vad jag vill och nästan nästan nästan ta på den där vackra känslan som infinner sig.  Nästan nästan nästan känna att man lever i den. O på sätt o vis gör jag ju det, för den finns ju närvarande så starkt när jag sluter mina ögon och låter mina sinnen uppslukas av BARA det där. Som en trans kanske. Väldigt fint var det iaf.
O nu på morgonen satt vi uppslukade i diskussioner om vice versa. Ibland samklangar det så bra. Detta var ett tillfälle då detta passade precis rätt. Jag tycker det är underbart med alla möten vi har med olika människor och hur mycket vi kan lära oss av varandra och ha glädje av varandra. Men det är klart, ibland är man ju bara dödstrött på folk och tycker bara att man själv är förnuftig. Men det känner jag väl en annan dag ;)


Den här filmen borde ju alla se!!! Så jäkla bra!

En sköön dag, en leeedig dag! Har gått o pysslat med trädgården och diverse andra saker och då o då lagt mig i träsoffan med en muminbok. Två koppar kaffe har det blivit t.o.m. Ovanligt för att vara jag.
Har bl a gjort pesto på nässlor, o det blev ju dunderbra! Det på en skiva av Lenas rågbröd, åååå yummie!

Så här gjorde jag: (inga mått, jag gör allt på känn)
Du behöver:
Nässlor
Solroskärnor
Vitlök
Olivolja
salt & peppar/citronpeppar

Nässlorna sköljer jag och klipper av bladen på. Sedan förväller jag dem en kort stund. Jag låter dem rinna av och sedan ner i en bunke tillsammans med solroskärnor (gott med ganska mkt), hackad vitlök. Detta mixar jag medan jag häller i olivolja tills det blir en önskvärd konstistens. Efteråt smaksätter jag med salt och peppar, citronpepar använde jag. Smaskigt som f*n och nyttigt ska ni veta! Mkt billigare variant än vanlig pesto. Så ut o plocka nässlor nu! Är de för stora, så knipsa av dem och vänta tills de slår ut nya skott :)

Idag blir det en "bara-vara-med-mig-själv-dag". Minst sagt det jag behöver. Ont i huvudet efter allt som varit. Nu ska jag köra hela yogaprogrammet till pianomusik. Det blir piano all day loooong. Inte så ansträngande att lyssna på och så känner jag mig lätt. Så om lite tomater och bygga en till hylla på verandan för alla växande plantor ska jag göra. Gosa med marsvinen och bara bara bara vara! Jag är glad att jag har en så pass ouppbokad vardag, ett liv utan strikta jobbrutiner, att jag kan unna mig det när jag behöver. Jag får visserligen inga pengar, men det känns mindre viktigt just nu. Det är livskvalité att inte behöva ingå i den massiva jakten på pengar hela tiden. Att stå utanför det där är frihet. Klart jag inte kan gå och vara ledig hela tiden, men jag har en ganska stor frihet att välja. Jag har en månads sommarjobb och jag vet att jag kommer söka studiebidrag i höst. Och om det så bara blir några tusen att leva på så går det om man bara ställer in sig på det. För ett år sedan i november-februari ungefär levde jag på existensminimum, och det var samtidigt ganska pressande, Men den där tunga stenen i bröstet blev bara ett sandkorn. Jag hade inga pengar, alltså hade jag ingenting som tyngde mig heller. Det var otroligt skönt! Men det var ju inte hållbart, nu försöker jag hitta balans istället. Och att sätta mig ledig när jag känner för det och att bestämma mig för att vara ledig halva sommaren är ett steg på vägen.
Tillbaka lite. Känner verkligen att när sådana här intensiva dagar har gått, så är det som att min kropp och min själ (kan vi kalla det) vandrat ifrån varandra en bit. Och det Känns. Det gör Ont. Det är Förvirrande. För halva jag är inte sammankopplad med min andra halva. Nu gäller rehabilitering och lite självrannsakan.
Trots att det gör ont ibland, så lär vi av oss av att låta oss känna. När det känns jobbigt, acceptera att det är det ibland. Vi behöver inte fly från det, bearbeta det. Sätt dig ner och prata med dig själv. Det är så viktigt att vi kommunicerar med oss själva. Gå inte emot det du säger till dig själv, du hör det, låtsas inte om att du inte gör det. Fråga dig vad som är värt och vad Du behöver. Du är ett tempel! Håll det i gott skick. Det kanske tar en tid, men sakta men säkert så börjar det knaka här och där och efter en tid är det skört och hålls inte upp lika lätt. Men med underhållning kan det stå där och vara så fantastiskt vackert under en lång lång tid.


Lyssna på Yann Tiersen om ni vill ha lugnet närvarande. Gör det!

vi har väldigt vackra äppelträd runt knuten! Klättrade upp och beskådade grenarnas blomsterverk!

Je suis à l'écoute de musique de "Amelie from Montmartre". "Comptine d'un autre été, l'apres-midi" är en sådan härlig låt med pianot! (lyssna på spotify! Gör det! Lova! Nu!) Jag tänker på något alldeles särskilt när jag hör den låten också. Jag vill lära mig spela piano! O så får jag sådan skaparlust och hamnar i en sån behaglig och skön sinnesstämning med piano! Jag vill flyga, je veux voler! Tänk er! Bland starka färger, följas med av en färg-vind. Segla i luften, jämsides med fåglarna. Sträcka ut armarna som vingar, sluta ögonen och parera tll höger och vänster, upp och ner, inget motstånd. Och beskåda denna vackra jord uppifrån. Kanske kunna flyga längre bort än så. Tänk, tänk om!
Je veux voler! Ja VAIS voler!